jag äcklas av dig, jag äcklas av det du gjorde, jag äcklas av mig själv, jag äcklas av att jag inte kunde göra någonting mer än vad jag gjorde. Hur kunde du? Ärligt talat, du borde väl ha märkt att jag inte ville? Usch. Var det din mening att förstöra ett helt liv som på pappret knappt har börjat? Jag förstår verkligen inte hur sånna som du tänker.. Varför? Det har redan varit alldeles för mycket och sen kommer du och gör det hela så mycket värre. Jag försöker att inte gråta, för tårar löser ingenting. Men det är svårt att stå emot när det hela tiden bränner bakom ögonlocken. Jag orkar inte längre. Du har tamigfan förstört hela mitt liv.
Snart är det den 13 oktober igen.. Det har gått ett år nu.. utan dig.. jag saknar dig Filip.
jag vill inte längre sitta här nu, jag vill ju bara vara med dig, var är du?
