Känslostorm. Hatar ordet men finner inget annat. Slåss mot livet, jag ligger i underläge. Slagsmålet jag aldrig kan vinna. Så känns det ibland. 

En känsla av ångest och oro i magen. Den äter sig upp i mitt bröst och jag försöker stoppa. "Nej, inte längre nu". 

Det är okej, bejaka känslan. Finn ro, känn efter i kroppen. Hur känns det, är det verkligen en korrekt bedömning utav min hjärna att känna ångest nu? 

Svaret är alltid nej.