jennysho†line

Idag är det min 6275'e dag i livet. Och just idag fick jag veta att jag faktiskt har två kusiner. Den ena visste jag om sen tidigare, men den andra kom som en total överraskning ! Han är runt 25 och heter Johan. Kul !
Hittade honom imorse när vi satt och valde ut bilder till Christians student, han vet typ inte ens att jag finns.. Och allt prat om studenter hit och dit gör mig galen, jag vill också. Men jag har knappt börjat skolan.
nåååväl, heeejs

Du följer alltid efter mig, det har blivit som en lek. Våran lek. Egentligen är det nog mer din lek eftersom det alltid är du som bestämmer och allting är på dina villkor. Du jagar mig alltid när det är mörkt och ibland blir jag så rädd att jag skakar i flera timmar efteråt. Men det gör ingenting, vi är ju iallafall tillsammans.

Fake-människan bakom mig är inte mer än en inbillning, men när du rör vid mig känns det mer äkta än tårarna på min kind. Jag vet inte varför jag gråter, det finns egentligen ingen anledning. Men det känns liksom lättare att andas då.

Jag och V beslutade oss som sagt för att gå hem till Hags. Det tog en timme och det var sisådär 8 kilometer. Woho. Jag hann döpa hennes puppisar och vi (hags) bakade lite schyssta bakverk, bra skit. Igår åkte Hags iväg och jobbade men jag och Ven fick stanna kvar. Så där satt vi, i mitten av ingenting, och spelade vänd tia. Jag gillar livet i Tarby.

Tänkte ta med kameran så ni hade kunnat följa våran resa i form av bilder, men det hade bara blivit massa naturbilder då. Ledsen. Och med risk för att låta efter...... Norge vann melodifestivalen.

Hell yeah, har sossas till 12.20 idag, hell no den skulle vara till klockan två. Och fan att jag vaknade så tidigt. Så nu sitter jag har med ett alldeles för sött kaffe och en morgonfrilla som ni skulle kunna döda för. Lalalaaaa.. Idag är det såndär Rix Fm grej i Kungsan, funderar på att åka dit. Jag vet inte ens vilka artister som ska dit. äh, kan bli kul. KRAAAM

Rädd för att säga för mycket, rädd för att göra fel.

Han brukar titta på henne ibland, se hur hon rör sig. Hur det blonda håret faller ner mot ansiktet och hur han så gärna vill lägga sin hand mot hennes kind. Säga att allt kommer bli bra igen.

Han minns porslinsdockan hemma hos farmor, smutsiga, tjocka barnfingrar mot den vita dockkroppen och pang. Etthundratjugotvå bitar på det blanka parkettgolvet. Hon är av samma material. Så skör. Hon skulle gå sönder om man rörde henne.

Hon är rädd, rädd för att låta någon komma nära. Rädd för att bli lämnad ensam igen.

Och visst har hon sett hur han tittar på henne. Mörka ögon som skär in i benmärgen, en spinkig kropp och spretiga fingrar. Han behöver inte säga något, hon vet vad han tänker. Hur tänkte du att jag skulle hålla mig stark när du hela tiden ser igenom mig?

jeny säger:

usche, det låter asäckligt

nu kom min katt WOHO

grisbengt säger:

sparka den