jennysho†line

-
Självkänsla. Ingenting som har siktat mot stjärnorna. Osäker. På allt. Kan man verkligen älska mig eller är folk med mig för att de inte har något bättre för sig?tankar som har snurrat i mitt huvud från tidig tonår. Tänkandet sitter så djup och långt in så jag märker inte ens av att det är destruktivt. Jag är inte medveten. 

Men varför?
Varför kan inte jag se att jag är en människa med precis samma värde som någon annan? Mina vänner är med mig för att jag är JAG. Min pojkvän har VALT mig. Min familj står bakom mig till 100% vad jag än gör. 
Dom människorna som jag värdesätter mest, älskar mig precis därför att jag är JAG. Det är ju helt fantastiskt. 

Men jag kan inte se det. Mitt värde. Varför? 
I min hjärna har jag fått för mig att jag hela tiden måste "förtjäna" mitt värde som människa. Måste vara duktig, klara allting själv, aldrig be om hjälp. Inte visa sig svag för få kommer folk att trampa på en. 
Men den som har trampat på mig mest, det har hela tiden varit jag själv. Rollen som "stark" är det som har gjort mig svag. 

Jag är den människan jag är och människor älskar mig för det. Den kärleken måste jag ta hand om. Jag måste ta vara på den kärleken. Förstå den. 
Om JAG inte ser mitt värde - hur ska andra kunna se det? 

Men hur börjar man?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: