jag drömmer om varma sommarnätter med en obäddad säng med lakan som luktar Du. med en trygghet som vilar på mina axlar och din närvaro alldeles intill mig. stora fotografier på väggen från det vi redan har lämnat men vägrar släppa taget om. jag drömmer om orden för att kunna förklara, om viljan att glömma bort och låta det bli orört. minnen som väcks till liv av enkla melodier, randiga kinder av känslor i överflöd, ögon som ger ryggraden kalla kårar. "jag drömmer om en framtid utan dig"
Friluftsdag.. Har alltid trott att det hette friluFFSdag, men vafan är luffs för nått liksom. idag är en sån dag när man får andas fri-luft, inte fri-luffs. Nu har vi klargjort det så nu slipper ni undra. bra !
Eller...................................? vad fan heter det egentligen ?
episod 1. du sitter i din favorit stol med dina alldeles förkorta ben och ser på mig med en blick som får mig att vilja spy. inte ett ord har sagts under kvällen och jag har inte någon större lust att ändra på det. sluta stirra på mig äckel. med en apatisk rörelse öppnar du munnen och jag hoppas innerligt att det endast är för att ta ett andetag. "du är vacker när du funderar", säger du utan att röra en muskel i ansiktet. dra åt helvete tänker jag tillbaka.
du spelade fult och jag gick på varenda ord. människor är inte goda, oavsett vad folk säger. vi har en inbyggd förstörelsemekanism som gör att vi måste radera allting som är fint och bra. släpp en atombomb över allt och utrota hela rasen. jag kommer aldrig mer visa mig svag genom att lita på någon. löfte till mig själv. punkt.
ph: anna kubel
ibland tänker jag på honom och allt vad det innebär. denna någon som inte går att definiera, inte heller att kategorisera. en diffus känsla av medlidande som annars bara får liv i ensamheten/sena utekvällar. "gör inte så" men det var aldrig någon som lyssnade. inte heller brydde sig någon om att han gick ut igen (jag ville alltid vara nära & jag visste aldrig vart han skulle). och jag förstår att ni säkert inte förstår ett ord av det här, men det är okej. jag är bara inte redo för att stå på egna ben än.
och jag ljög förut. jag är rädd.
letar febrilt efter tecken som kan leda mig lite närmare dig, rotar igenom varenda låda i mitt inte så välstadade rum utan framgång. på andra sidan jorden sitter han som säger att du är det bästa som finns och kladdar på en lite för full brunett, och du är inte det första han tänker på ikväll. fittfröken fyllekärring fuck you. jakten på tillfredsställelse ökar i samma takt som hjärtslagen och inbillningen av förverkelse tynar bort lika fort. alla dessa kärleksbrev som aldrig skickades iväg och alla löften som aldrig blev på riktigt. jag är glad över att dom inte nådde fram till dig
en sviktande verklighetsförankring och allt för kalla nätter. en missär som vägrar släppa taget och som sakta luckrar upp allt i sin väg. bokstäver överallt och ett dominant illamående. om förseningar som hindrar livet från att gå vidare eller tvivel på lusten att fortsätta. motståndet att glömma och oviljan att förlåta. desperata knackningar och telefonsamtal utan respons. ett tomt eko ligger i luften och jag kan inte få ut dig ur mitt huvud, inte heller kontakta dig. "tårar är ett tecken på svaghet" sa en man till mig en gång . du sa alltid att jag var den starkaste du visste
Jag vill inte att du ska se på mig, jag vill inte att du ska ta på mig, jag vill inte ens att du ska tänka på mig. ingenting är "vårat" och jag är inte din, vi hör inte ihop och vi är inte skapta för varandra. jag vill att du ska låta mig gå nu, låta mig starta upp något eget utan dig.
motivationen för att stiga upp ur sängen består av längtan efter att känna nikotinet rusa igenom kroppen. en ihållande huvudvärk som aldrig släpper dig ut sikte och ilar in i benmärgen. jakten på ett obefintligt tecken, någonting som bekräftar att allt är bra - något som tar bort din rädsla och oro. odla vingar i dina skulderblad. nu ska vi flyga iväg och aldrig mer titta tillbaka på de vi lämnat. en iskall hand på din kind, en smekning som säger att det är dags att vakna nu, det är dags att öppna ögonen. så lätt kommer du inte undan.
sömnlösa nätter oexisterande framtidsperspektiv banal trasighet SKÅL ! nu är det dags att låta john blund smyga sig på och lägga sömnglitter i mina ögon. feberdrömmarna knackar på och ber om att få stiga in även fast svaret inte gör någon skillnad. artighet, det gillar jag. varför saknas aldrig saknaden ? borde be om ursäkt till hela världen, det är ju inte den jag hatar.
jag har spelat alla fina toner, sjungit alla vackra sånger, tryckt på alla knappar, sprungit på alla mörka gator, dansat in i främmande famnar, överlevt alla ensamma nätter, sagt 'jag älskar dig' bara för att få känna hur det känns, flytt utan nånstans att fly, bitit upp mina kinder av oro, smygit fram av rädsla för att störa dig, ångrat mig fast jag inte borde, tagit emot när jag borde slagit tillbaka, jag har gått på autopilot, jag har försökt få dig att se mig, jag har skrikit för att du skulle höra mig. och snart ska jag gå nästa match mot livet, vi ses snart 2010.
du rör dig sakta över golvet på tå, rädd för att jag ska höra dig. din vita klänning hänger tungt. det ser ut som du svävar fram. så rädd för att höras så rädd för att jag ska be dig om hjälp. golvet knarrar under dina fötter och du lyfter din blick och tittar rakt in i mina ögon. du frågar om jag minns första gången du tog sönder mig, det gör jag. jag minns varenda rörelse och ord, varje andetag.
ph: the new kid
när känslorna äter upp dig innifrån * när du inte längre kan skilja på svart och vitt * när din längtan efter ömhet bryter ner dig till små bitar * när du är mer intakt än ett pussel * när du väljer mellan död och lidande * när du inte längre kan andas * när längtan efter fysisk smärta är påtagande * när ingenting känns * när luften tar slut * när ingenting längre spelar någon roll * när rädslan för fysisk närhet begraver dig levande * när känslan av livet inte längre lockar * när allt tyder på att du är en förlorare * när du tappar lusten för allt * när du är osäker på din position * när du inte lever bland rosa små moln längre
det är december nu och allt är mörkt och kallt, träden står kala och på marken ligger ett täcke av frost. svarta fläckar dansar framför mina ögon och ångesten har lagt sig som en gnagande sten i brösten. allting går i slow motion och jag kan inte längre skilja på upp & ner. onödiga punkter onödiga stopp. mörka färger strömmar framför mig och jag måste anstränga mig för att inte tappa balansen och falla omkull. andetagen är tunga och motvilliga och jag vill bara sluta mina ögon och aldrig mer behöva vakna upp, en ilning längst ryggraden, snabba steg bakom mig men dimman i mitt huvud gör det svårt. varför är du så iskall ?
blöt asfalt mot en frusen kind, en nästintill obefintlig puls och konstiga ljud överallt - långt bort. är jag död nu, var det såhär det skulle vara, gick du ur striden med hjärtat i behåll eller blev du precis som alla andra
där stog du och fångade sparken med huvudet
återigen bråkar jag med kylan och ensamheten. jag saknar ord och kan inte längre beskriva den där gnagande känslan som dyker upp i bröstet varje gång du vänder dig bort från mig. en viskning så tyst att jag måste sluta andas för att höra vad du säger. jag älskar dig viskar du tätt intill mitt öra, en rysning skär genom min kropp och jag kan inte annat än tro på det du säger. du maler på om varenda skröna och jag faller gång på gång ner på mina knän. när det sen visar sig att allt du sa var en lögn spricker mitt hjärta och jag faller lika hårt varje gång minnet av dig spelas upp bakom mina ögonlock.
låt oss spendera den här kvällen med att gå barfota på krossat glas
Jag vill åka skridskor på dina cd-skivor, jag vill rycka ut dina naglar, jag vill tvätta din vita tvätt med mina röda trosor, jag vill repa din bil med en såg, jag vill sparka in din dörr, jag vill rista i ditt ansikte med en gaffel, jag vill trycka min hand mot din strupe, jag vill klippa sönder dina fina minnen, jag vill slå ut dig.
jag leker med elden, jag spelar spel med döden, jag dansar med satan.
jakten på motivation, saknaden av energi, oviljan att vilja.
trasiga strumpbyxor efter att knäna har kysst asfalten
tomma gator upplysta med ett gult sken från lamporna
en kall jacka och en lite för hög alkoholhalt
en död själ i en lika död stad. när slutade vi hoppas på förändring, när blev vi någon annan?
jag vill greppa tag i mina egna axlar, ruska om mig ordentligt och skrika högt och tydligt.
Herregud kvinna, du är sjutton år och har hela livet framför dig. Det tar inte slut här!
