episod 1. du sitter i din favorit stol med dina alldeles förkorta ben och ser på mig med en blick som får mig att vilja spy. inte ett ord har sagts under kvällen och jag har inte någon större lust att ändra på det. sluta stirra på mig äckel. med en apatisk rörelse öppnar du munnen och jag hoppas innerligt att det endast är för att ta ett andetag. "du är vacker när du funderar", säger du utan att röra en muskel i ansiktet. dra åt helvete tänker jag tillbaka.