Jag är arg. Ibland blir jag fruktansvärd. En tickande bomb som när som helst är redo att smälla av. Aldrig våldsam. Men överdrivet elak och hård. Varför är jag arg? Jag har ingen aning. Efteråt ångrar jag mig alltid. Förstår inte vad som hände. Får ångest.
Jag är 110. Maxad eller golvad. Jätteglad eller jätteledsen. På eller av. Dramatiskt. Jag flyger högt upp men jag kraschar om jag stöter på hinder.
- Helt idiotiskt, så det är väl bara att sluta hålla på att fjanta och bli normal istället?
Jag vet. Men något som LÅTER så enkelt har visat sig vara helt omöjligt. Jag kan inte. Det är som att någonting låser sig i mig. Växeln fastnar.
Ånger. En sån ånger som lägger sig i bröstkorgen som en stor vikt. Ångrar att jag blev så arg, eller ångrar att jag blev så ledsen. Det kommer fram ett monster ur mig och jag skäms. Känner skuld.
