jennysho†line

-
För fem år sedan skrev jag detta; 
 "hm, jag har fullkomlig hybris och tror att jag är en gåva till världen. 
Loving, caring och relativt harmlös. Tycker om gångavstånd där man kan tajma in en cigarett, och att somna om på morgonen". 

Sjutton år. Oförstådd och vilsen. Det har kanske alltid varit svårt för mig, jag kanske inte är anpassad för det här samhället. 
Kanske har livet varit en för stor uppgift för mig. Kanske är det så att mina känslor fäller krokben för mig. Det är som att vi inte hör ihop, jag och mina känslor. Vi samarbetar inte. 
Vi bor i samma hud men vi känner inte varandra. 

Ibland är det som att det är någon annan som styr och att jag bara får åka med. En biroll i Sagan om Jenny. 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: