jennysho†line

...jag vet att det inte var mitt fel på något sätt, men det hade varit en onormal reaktion att
inte vrida och vända på det för att se om jag kanske skulle kunnat förhindra det. de gångerna du har velat prata
om det men när jag inte har kunnat göra någonting eller säga något vettigt. jag försökte verkligen men såhär med
facit i hand vet jag att det inte räckte.jag insåg nog aldrig allvaret i det. och förmodligen kommer det här att
förfölja mig hela mitt liv.

you're like a prisoner in my mind

.. var det. gransnäs läger tre och ett årtal som jag helt och hållet har förträngt. om jag kunde gå tillbaka i tiden och prata med mig själv skulle jag se till att utesluta en hel del detaljer om jag skulle förklara hur mitt liv har varit sen jag stog där på kyrkogården med paulina i handen. nej, du fick aldrig den där killen du var så kär (trodde du åtminstone) i, för han träffade en annan och sa aldrig riktigt hejdå. och nej, du började aldrig spela gitarr så det är lika bra att du släpper taget om den där drömmen, du får helt enkelt klara dig utan. dessutom kom du aldrig över dom där komplexen du mådde så dåligt över och du har förlorat ett flertal vänner under ditt krig mot verkligheten. du fick aldrig gudomliga betyg och du blev aldrig riktigt bra efter puck-olyckan. men framför allt.. du blev aldrig rik. hejdå

gransnäs.jpg

ligger inkurad under täcket med raggsockor och en stickad kofta, men nog fan är det lika kallt ändå. det är svårt att inte vara bitter i det här förbannade höstmörkret som har dödat alla fina gröna blad. men i år ska det bli andra bullar. inga trasiga converse långt in på vintern, inga tårar för att den där fina människan svek dig en gång till - precis som du visste att han skulle göra. du och jag döden, ungefär.
och jag som så många gånger har lovat mig själv att aldrig mer slänga mig ut i tomma intet och förvänta mig att bli fångad av världens starkaste armar. likt ett familjeporträtt men vi saknade aldrig en medlem och vi behövde aldrig döda för kärlek. låt oss måla om världen för ett tag och förlora oss i ögonblicket där allting sker per automatik.

hazard.jpg

du gick därifrån utan att vända dig om och här ligger jag kvar, på samma ställe där du lämnade mig. allt är taget för givet och samma visa paserar i revy framför mina ögon. och även fast du är för dum i huvudet för att förstå det, så dör jag lite varje gång det blir såhär. jag vill att du ska klappa mig på huvudet, ge mig ett glas vin och säga att allt kommer bli bra igen. även fast jag inte vill att det ska bli som det var. är det min tur att avsky dig nu? med lite för mycket attityd vilket inom en kort framtid kommer falla tillbaka på mig och slå av mig hatten på riktigt.

sum.jpg

Jag dör lite varje gång jag tänker på att jag måste gå upp och se det här förbannade höstmörkret varje dag, men ironiskt sett vet jag ju att jag kommer göra något sjukt ocoolt den dagen när det äntligen är dags för mig att bege mig upp mot himlen. Till exempel städa eller påta lite i trädgården och jag kan redan se min gravsten framför mig. "Här vilar Jenny Ahlfors, en tapper krigare som dog i rabatten". Det lockar måttligt kan jag ju säga. nu är det dags för min skönhetssömn och om jag har tur så har alla måsten blåst bort imorgon.

discotjej.jpg

ni vet en en riktigt skitdag? när ångesten inte längre ligger som en klump i magen utan har spritt sig som en fet tumör över i hela kroppen, när personen i spegeln ger dig fingret och en loska i nyllet, när ingenting blir som det ska och du vill bara lägga dig ner och skrika ut allt hat på människorna omkring dig. En sån dag är det idag. hejdå.

smuts.jpg

Förslavad under ett digitaliserat siffersystem som är allt och inget vi producerar och konsumerar allt mera. Multiplicerar, dividerar och konstruerar din framtida ekonomi. Ändå blir du skuldsatt för ditt liv. De är inte att vara fri, det är slaveri.

plötsligt infinner jag mig i en sentimental bubbla helt instängd i mig själv och jag möts av ett rus så kraftfullt att det skulle kunna ta död på en flodhäst utan problem. men elefanter glömmer aldrig och det vet du om. men trots löftet om långrandig bitterhet ser jag genom fingrarna ännu en gång. och jag får betalt genom en rejäl knock-out i magen.

x2.jpg

När jag var liten bestämde jag mig för att aldrig dö. det var samma dag som jag bestämde mig för att aldrig bli sårad. hittils har det gått sådär.

dispite.jpg

Imorgon börjar vi med naturvetenskap. har jag nämnt att allt går åt helvete ?

dancing.jpg

ännu ett tappert försök att hantera gratisångesten; kalla nätter med okända människor som bara väntar på att du ska slänga dig i deras armar och be dom göra vad de vill med dig. det är inte alltid lätt att helt urskiljningslöst bedöma vilka som faktiskt kan vara bra för dig och det är inte heller lätt att se en fiende bakom vänliga ögon. som att någon skulle fråga vad du gör nu förtiden, trots att du faktiskt emellertid var fantastisk. en social missanpassning som hela tiden spelar på dina svagheter och gång på gång bryter ner dig totalt varje gång du försöker resa dig upp.

bullseye.jpg

Snälla Gud, uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar, dom som inte orkar vänta mer