tog ingen tid alls förens jag föll ner som ett korthus. när du såg på mig fanns inga fler. dom som dödade min hållning, när jag gick i korridoren. satte käppar i hjulen för mig. men nu blickar jag fråmåt. jag känner mig levande igen. låt henne få brinna inom mig. jag ska krossa alla hinder. en och samma känsla som när en pojke möter en tjej, när han såg henne första gången. kärleken bekänner det bästa i min värld. det är ni som är idioter som inte fattar, det är så enkelt. jag är levande igen. du som fanns kvar. dom där som förstörde mig har jag skurit bort för länge sen och nu är jag hel igen. jag vill inte verka svag, jag kan inte hålla min käft. jag vill att varenda en förstår att jag hatar mig själv på grund av er. min resa var lång från att jag avskydde mig själv tills att jag log mot min spegelbild igen och kunde älska dom som älskade mig. och hon stog där i min dörr, redo att förstå. att kärlek fanns att nå om man bara vågade se på. jag känner mig levande igen. låt henne få brinna föralltid inom mig. jag ska krossa alla hinder.
känslan när själen lämnar din kropp för att slippa vara med om samma misshandel som ditt kött och blod. du bevakar allting på avstånd men kan när du vill vända bort din blick och tänka på något vackert. sån är inte verkligheten - där kan man inte vända andra kinden till och låtsas som att det regnar, det fungerar inte så (men det behöver jag kanske inte berätta). och hur mycket du än försöker glömma så kommer det fortfarande att jaga och hemsöka din själ. långt in i graven.
tanken av att få glömma allt ger mig samma rus och dimmiga blick som min första överdos av postafen och ipren. jag har nog faktiskt aldrig önskat något så mycket. att få glömma alltså.
en lagom dos av ångest, illamående och avsmak. plötsligt saknar allt (speciellt det där som var så viktigt) mening. livet har fått en släng av galna kosjukan och ingenting fungerar som det borde. jag ska för sista gången ikväll stänga mina ögonlock och hoppas på att du är där när jag öppnar dom igen. ett sista försök - som precis som alla de andra slutar på exakt samma sätt. B E S V I K E L S E
som en dålig skröna spelas allting upp gång på gång, hur ska jag kunna glömma när det ständigt går på repeat bakom mina stängda ögonlock, undrar jag och ser djupt in i dina ögon. du förklarar för mig med din lenaste röst att det är ett idogt jobb, nästan omöjligt. världen har aldrig varit rättvis, ibland tvivlar jag på att det faktiskt finns ett praktexemplar på "lycklig". kan man skrämma bort ångesten som sakta fyller lungorna för att sedan skapa en illusion av andnöd ?
en främmande hand på min axel. en röst som viskar. "det är okej nu, inget mer ont ska hända dig".
hur fan kan du veta det när du inte ens är verklig
och du som ligger där och inte rör ett finger om dagarna. är det meningen att vi ska sjunka så djupt att vi kanske aldrig mer kommer kunna se ljus igen - eller är du bara ännu en dum illusion som jag förbryllat tvingar mig själv att se? likt cyberspace'ad utmattning svävar vi genom orden som bildar de mest uttjatade meningarna som vi så många gånger har funderat över. kärlek - finns det verkligen ?
animal.jpg
# mitt sänkta/sega/nollställda humör så har jag en tes om att det kan handla om vanlig svenssontristess. Ska därför (det här är sista gången jag skriver att jag ska ändra på det och sen låter det rinna ut i sanden, lovar) försöka spic'a upp mitt liv. Resan till Mora kommer väldigt lägligt.
# rymdgubbarna som springer omkring i mina drömmar. ni finns inte på riktigt så det finns ingen anledning att skrämma upp sig över er. ni är bara en illusion av ett forntida liv som spökar i mitt undermedvetna. men snart kommer jag ikapp er. vi får se vem som gråter då.
# kungafamiljen så skiter jag fullständigt i vickans och dannes bröllop. gör vad ni vill men tvinga inte mig att skatta för det. det är bara en tidsfråga innan ni avskaffas och vi får ut lite av att kalla oss för en demokrati. fy.
en ström av sömnlöshet har tagit över min kropp och jag kan inte längre komma ihåg känslan av att vara riktigt trött. kanske är det på grund av mina sena nätter och inte allt för tidiga mornar eller på grund av min totala ignorans för allt just nu. jag saknar mysiga grillkvällar vid en sjö, ett gäng glada medmänniskor och helvete vad mycket öl. jag vill vara tretton år igen och inte alls lika missförstådd som den gamla änka jag förtvivlad tagit formen av. när ska jag lära mig? jag vill ha spänning och inte i den formen som utspelar sig i den ruttna komunen mina föräldrar var tvugna att bosätta mig i.
så istället för ensamma nätter i mitt fruktansvärt varma rum har jag valt att byta miljö i några veckor (åtminstone mentalt) jag ska göra slut med världen för ikväll men jag lovar att återkomma lika bitter imorgon.
widow.jpg
som vanligt får jag somna utan nått varmt brevid mig, dessutom står mitt fönster helt öppet så det är frittfram för allt kallt att ta sig in. stänga det har jag ingen lust med heller, så jag får helt enkelt ligga här och hoppas på att jag snart ska somna in och förhoppningsvis drömma en såndär mysig dröm där han håller om mig. precis på det sättet han faktiskt gjorde. Äsch, jag börjar lessna på det här. ikväll kommer jag gråta en skvätt för allt som har med kärlek att göra. så är det bara.
iloveyoufolke.jpg
så nu sitter jag här ensam med en redig huvudvärk och femhundra kilo ågren med dig flera hundra mil ifrån och går igenom gårdagens händelser för mig själv. och jag vet att du sitter där i dina gråa mjukisbyxor och funderar på hur bra det kunde varit om allt var lite annorlunda. från och med nu ska jag ta tag i mitt liv och sluta rada upp problemen i punktform som om det vore någon jävla bokföring. jag ska göra slut med allt dåligt och istället bli en avancerad författare till mitt eget liv. sådetså.
iwould.jpg
tragik.jpg
lukten av cigarett har etsats sig fast i mina kläder (inget tvättmedel i världen kommer få bort den) shotta jägermeister, dricka vitt vin i solen, sanning eller konsekvens, en vän med en bil och en ordentlig fylla. nej - från och med idag börjar jag ett nytt liv utan otrevliga överraskningar. har till och med gått och blivit nunna så inget ligga här inte. bakistabletterna ska stå orörda i en obestämd framtid och jag ska sluta gråta mig själv till sömns de dagarna när det känns extra jobbigt att du inte är här. sen ska jag sluta vara så tragisk också.
Jag saknar saknar saknar saknar dig.
Hej FRA!
Det finns ingen anledning att läsa mina mail. Jag har ingenting att göra med Mujahedin-e Khalq, Teyrbazen Azadiya Kurdistan eller FARC. Jag har aldrig gjort Istishad eller tillverkat en molotovcocktail, jag vet knappt ens vad нападение betyder. Men tack för visat intresse!
PS. Mina terroristattacker kommer knappast att planeras okrypterat över internet. Stay black.
Jag fortsätter vända mig om
men du finns inte där
# Man får ligga mycket
# Man får betalt för att ligga
# Man får välja vem man vill ligga med
.. Jag kanske flyttar in i min jeansjacka föralltid.
Det luktar instängt och en blandning av vin och alvedon. Magen har gått i strejk och det går inte att få ner så mycket som en ärta utan att den kommer upp igen. Och där sitter den där jäveln på andra sidan vägen och gottar sig i andras bekymmer. Det var länge sen jag önskade livet ur någon så mycket som nu. Idealsjukdomen har fått grepp om allt i min närhet och jag trodde aldrig att det skulle gå så långt som det har gjort, därför väljer jag att skriva meningslösa texter där jag nogrannt delar upp allt som irriterar mig i punktform. En meningslös cover dunkar ut ur högtalarna och livet känns som en karusell som borde slutat för länge sen, men nu är det sommarlov och jag lovar att jag ska återkomma lika bitter som vanligt imorgon.
bubbelbitch.jpg
Jag behöver dig mer än vad jag vill ha dig
och jag vill ha dig för gamla tiders skull
Det är som att kämpa mot tyngdlagen, jag vet att jag borde släppa taget.
Men jag har fan inte lust.
(Visst känns det legitimt att hata
sig själv när man är 17.
Jag är ung och allt vad det innebär;
dumihuvet och lite småmobbad.)
-
Mardy Bum
