Rädd för att säga för mycket, rädd för att göra fel.
Han brukar titta på henne ibland, se hur hon rör sig. Hur det blonda håret faller ner mot ansiktet och hur han så gärna vill lägga sin hand mot hennes kind. Säga att allt kommer bli bra igen.
Han minns porslinsdockan hemma hos farmor, smutsiga, tjocka barnfingrar mot den vita dockkroppen och pang. Etthundratjugotvå bitar på det blanka parkettgolvet. Hon är av samma material. Så skör. Hon skulle gå sönder om man rörde henne.
Kom, fly med mig.
Hon är rädd, rädd för att låta någon komma nära. Rädd för att bli lämnad ensam igen.
Och visst har hon sett hur han tittar på henne. Mörka ögon som skär in i benmärgen, en spinkig kropp och spretiga fingrar. Han behöver inte säga något, hon vet vad han tänker. Hur tänkte du att jag skulle hålla mig stark när du hela tiden ser igenom mig?
vihörinteihop.jpg
En liten svidande känsla av ensamhet bygger starka murar i en sargad själ. Stänger in och stänger ute nya möjligheter att ta sig upp på benen igen och känna den där känslan av värme som har saknats så länge nu.
Kommer det alltid vara såhär att de starka står kvar medans de svaga bara faller längre och längre ner? För om det är så, då vill jag inte leva längre.
enhjälpandehandskullesittafint.jpg

Dagens Fuck-Off går till alla männsikor som tror att dom kan bete sig hur som helst mot vem som helst, när som helst. Ni äger inte jorden ni gå runt på era jävla legister och om jag kunde skulle jag sätta en kula i huvudet på alla idioter runt omkring mig. Ni tar och tar men ger inte tillbaka, ni är äckliga och jag tycker inte om er. En spottloska ska landa på era huvuden inatt.
Jag är rädd. Rädd för att det ska bli fel.
Rädd för att du ska lämna mig och gå.
Ensamhet. Solo. Ensamstående. Ensamlevande. Solitär. Singel. Isolerad. Enslig.
Ge mig honom som ringer bara för att höra din röst, som håller din hand i ett grepp som aldrig tycks släppa.
Han som gör allt bara för att få vara din, som ständigt påminner dig om hur vacker du är. Han du kan luta dig mot när du inte längre orkar, han som inte skulle byta ut dig mot nånting i hela världen. Han som alltid finns där när ensamheten kryper sig på som en krypskytt i Vietmamn. Han som tårkar dina tårar och säger att det ska bli bra igen. Han som visar dig vad äkta kärlek innebär, han som aldrig vill förlora dig.
God damn, ge mig kärlek & en man.
Jag är ensam men ensamheten är borta.
Har tillbringat flera timmar i fosterställning, har gråtit som jag var tre år igen. Jag vet att du kan försvinna när som helst och jag vet att jag inte kan göra någonting åt det.
Lämna mig inte.
Placera mig i en dröm där det här inte händer, där allting är som det brukar vara. Där du ler och skrattar precis som du brukar. Nu har du byggt upp en barriär och jag känner inte igen dig längre. Vad har det gjort med dig, vart har du tagit vägen?
Lämna mig inte.
Det skär i mitt hjärta att veta att du sitter i din ensamhet och bär på det här, när det finns så många som vill finnas där hos dig. Men du låter dom inte. Vill inte att någon ska se dig när du är sårbar och svag. Jag vet att du har gett upp, men det förändrar inte min kärlek till dig.
JAG VILL INTE LEVA UTAN DIG OCH JAG TÄNKER INTE LÅTA DIG GE UPP NU BARA FÖR ATT DET ÄR SVÅRT NU. DU ÄR INTE ENSAM OCH ATT BEHÖVA SE DIG SÅHÄR ÄR DET VÄRSTA JAG VET. DU SKA VINNA DET HÄR OCH JAG LOVAR ATT JAG KOMMER STÅ VID DIN SIDA HELA TIDEN. DU ÄR EN DEL AV MIG OCH JAG TÄNKER INTE LÅTA DIG FALLA ENSAM
När man saknar så mycket
att det inte går en dag utan att du tänker på honom
när varenda lukt påminner om hans
när varenda rygg du ser tillhör honom
när du gör allt för att få hans uppmärksamhet
Har du då blivit en av dom ?
[ MGMT - Pieces of What ]
1. Jag var fyra år. Vi brukade leka på ängen bakom våra hus, klättra på höbalar tills vi blev utskällda av bonden och fick springa för våra liv.
2. Jag var tio år. Du brukade sätta upp mitt hår i fåniga frisyrer och du var den bästa i hela världen. Du hade skrattgropar och dem var det sötaste jag visste. Jag levde för att vara med dig.
3. Jag är sjutton år, du har flyttat. Det är vår och solen har hittat in i mitt fönster. "Hatar ni mig nu?" Jag står upp och har inte ätit på två dagar.
4 .Jag är sjutton år, leker samma lek utan dig och jag har glömt bort hur jag ska leva mitt liv.
Ibland kan jag önska att du var en av dom där myrorna som jag så omsorgsfullt dödat med undersidan av mina skor,
att du bara var en parantes i mitt liv som man successivt kunde bryta ner bit för bit tills de rytmiska andetagen på nått sätt har upphört att existera. Jag lät mig själv falla och lämnade öppet mål för dig. Hatar dig, älskar dig. Skillnaden är hårfin.
Vill slänga en symbolisk klippa över dig, sen ska jag busa till det sådär som du gillar och kanske smälla till dig i huvudet med en fet jävla makrill.
i tried my best to let go of you,
but i don't want to
Gränsen mellan att bry sig och lägga sig i är hårfin och du har precis knallat över den
Jag är sjutton år. Jag vet inte längre hur jag ska förhålla mig till verkligheten
[ Girl In a Coma - Their Cell ]
Och jag vill knöggla ihop den här skiten till en liten bomb och kasta iväg den så långt det går. Sparka sönder en betongvägg, skrika och springa bort från det här kalla jävla landet, ro iväg till Sydafrika och smälla upp en fabrik som tillverkar kexchocklad. Och alla ska vara tvugna att använda Caps Lock. Dränk världen i musik och rädda barnen som tvingas växa upp med Amy Diamond i högtalarna. ( Och jag är värdelös )
Det var fredag den 13e igår................................
Söta barn med knubbiga ben förvandlas sakta till kåta sexmaskiner, misshandlade av samhället söker de tröst bland droger och alkohol. Stålmannen glöms bort och ersätts av ecstasy, Britney Spears heter numera LSD och används flitigare än pluskortet på Roslagsbanan. De gömmer sig bakom falska fasader baserade på lögner och vi kommer aldrig få veta vilka de egentligen är. Ni blev inga hjältar, ni blev inget alls.
Hellre känna din hud mot min kropp fastän jag vet att vi är på låtsas, höra dig viska lögner i mitt öra.
Jag vet hur allt slutar: mitt hjärta går sönder när du lämnar mig för att du påstår att du längtar bort, trots att den egentligen anledningen är någon annan flickas läppar. Alltid någon annan flickas läppar.
Jag vet hur allt börjar, jag vet hur allt slutar. Jag vet att jag hellre upplever allt det här än ingenting alls. Det får mig åtminstone att känna att jag lever.
Första gången som det hände jag var fjorton då, jag fick kräla därifrån för jag kunde inte gå. En sargad själv, en söndersliten kropp. Blodet rann ner från mina ben men jag reste mig upp. För jag vill vara stark, ja, jag vill vara som du.
Tänkte precis skriva en lång text om hela det här helvetet som har blivit, men sen kom jag på att det räcker med en enda mening;
faaaan vad jag saknar dig
"älska mig som mest när jag förtjänar det som minst för det är då jag behöver det som mest"