Jag dör lite varje gång jag tänker på att jag måste gå upp och se det här förbannade höstmörkret varje dag, men ironiskt sett vet jag ju att jag kommer göra något sjukt ocoolt den dagen när det äntligen är dags för mig att bege mig upp mot himlen. Till exempel städa eller påta lite i trädgården och jag kan redan se min gravsten framför mig. "Här vilar Jenny Ahlfors, en tapper krigare som dog i rabatten". Det lockar måttligt kan jag ju säga. nu är det dags för min skönhetssömn och om jag har tur så har alla måsten blåst bort imorgon.

discotjej.jpg