jennysho†line

hål i handen
det är december nu och allt är mörkt och kallt, träden står kala och på marken ligger ett täcke av frost. svarta fläckar dansar framför mina ögon och ångesten har lagt sig som en gnagande sten i brösten. allting går i slow motion och jag kan inte längre skilja på upp & ner. onödiga punkter onödiga stopp. mörka färger strömmar framför mig och jag måste anstränga mig för att inte tappa balansen och falla omkull. andetagen är tunga och motvilliga och jag vill bara sluta mina ögon och aldrig mer behöva vakna upp, en ilning längst ryggraden, snabba steg bakom mig men dimman i mitt huvud gör det svårt.  varför är du så iskall
blöt asfalt mot en frusen kind, en nästintill obefintlig puls och konstiga ljud överallt - långt bort. är jag död nu, var det såhär det skulle vara, gick du ur striden med hjärtat i behåll eller blev du precis som alla andra

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: