står som förlamad i dina armar. rädd för att bryta tystnaden. rädd för att andas. jag som inte brukade vara rädd för något.
tiotusen fjärilar i magen som kämpar för att komma ut. vackra var för sig men tillsammans bildar dem någon sorts klump.
en röst i huvudet som säger "du måste bara släppa taget"
och jag blöder jämt ur ögonen nu för tiden
