tar min väska och ger mig ut på en oändlig vandring. lyssnar på mina medmänniskors historier om ett liv i bromma på 60-talet. försöker ta lärdom och bli vis, suger åt mig som en svamp. förvirring, ett huvud som ber om en paus, lite tid för sig själv. alltid ställa upp och framförallt alltid ha tid för alla andra (aldrig lyssna på kroppen). välkommen in världen, jag är redo att lyssna nu
Kommentarer
Anonym säger:
vill du vara med och tävla om att bli veckans blogg? anmäl dig här!:
http://hannalovisasol.se/2011/november/veckans-blogg.htmlLIIV - vanlig men unik säger:
Ja man är lite för dålig på att lyssna på sin kropp ibland när den är helt slut...