jag är trött, helt slut och energinivån ligger på minus. strålande sol på andra sidan fönstret men jag har ingen som helst lust att uppleva den. ser världen med samma svarta blick som mitt fjortonåriga jag. det är studenttider och jag kan knappt vänta på att lämna detta inferno jag har befunnit mig i allt för länge. tror fortfarande stenhårt på att det är en övergångsfas.

det här blir garanterat mitt sista "sommarlov" och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv. ska snart gå till mitt älskade jobb, trots att min kropp befinner sig i strejk. jag sitter ensam hemma och tar mig själv på för stort allvar.