i vanlig ordning har jag inga planer på någon som helst framtid. lever primitivt och rensar tårkanalerna i takt med okända gitarriff. ångesdiscot är i full gång och jag tänker, som så många gånger förr, på någon form av verklighet där det här inte finns. vill ha den där blåögda blicken som kan knaggla sig igenom taggtråd och bränna genom betong. det är sånt här som får en att vilja gå tillbaka till gamla vanor, samma simpla sätt att hantera. du växer, jag krymper. en sargad själ söker värme och gemenskap. jag hatar den här staden.