Idag vill jag kasta mig ner på sängen och gråta samt spöa skiten ur madrassen. Känner ett så jävla sug efter lycka och "bra" nu att jag knappt kan stå ut längre. Kan nånting för en gångs jävla skull gå åt rätt håll?????? Och jag gör tydligen allting fel. Jag kan inte bo kvar i den här staden. Vet att jag har sagt det här förut, men nu är det allvar. Efter studenten drar jag. Jag taggar långt.
Det är inte löjligt om det är sant.      ?