Har kommit på mig själv med en sak. Varje gång jag går hem från tåget och det går någon framför mig (inom två meters avstånd) i ungefär samma takt känner jag mig alltid tvungen att race'a om. Så jag brukar pinna på rejält för att hinna före och när jag väl har kommit förbi är jag ju tvungen att hålla samma takt för att inte se misstänksam ut. Detta brukar resultera i rejäl kramp i vaderna och jag går (om det ens är möjligt) otroligt mycket fulare än vanligt. Den intensiva krampen släpper ungefär efter tjugo minuter och jag har oftast så ont när jag kommer hem att jag knappt får av mig skorna. Det hjälper såklart att tänka på att jag faktiskt vann racet.
en snabb tjej i lyxförpackning