det var finare förut, nu är det mest kallt och tomt. jag minns mitt letande efter bekräftelse, det våldsamma behovet av att bli sedd. jag föddes som på nytt när jag kröntes bästa vän, men som någon en gång sa: ingenting varar förevigt, och lika snabbt togs titeln ifrån mig och jag dog inombords.
jag svor på att aldrig mer ge mig själv till någon efter det, aldrig mer dela med mig av mitt svåra. gömmer mitt ansikte bakom puder och lockar, täcker min ärrade hud med fina tyger och material. jag dansar med vapen och sover med taggarna utåt.