jennysho†line

smiling sweetheart

"Jag är trött på att fly, trött på att inte höra hemma.
Jag är trött på att skrika, trött på att ingen hör.

Hon sitter ensam på sängen. I öronen sitter de älskade hörlurarna.
Hon skulle aldrig överleva utan sin musik, den ger henne enegri att ta evighetslånga promenader. Hon tittar ut genom fönstret, sommarsolen står högt på himmelen och alla är glada. Täcket får värma henne, hon fryser så förfärligt nu förtiden. I köket står pappa och lagar mat. Hon hör hur han fräser lök i stekpannan.
Det är dags att gå, hon vet att hon måste smita ut innan han hinner stoppa i henne mer mat.

Jag är trött på mig själv, trött på alla obehagliga tankar.
Jag är trött på att vara trött, trött på att blöda.

Utdriven. Hon vandrar i mörkret. Löven ligger röda på marken, hösten har kommit in över landet och dödat alla blad. Alla familjer sitter inne och äter middag, hon ser dem igenom upplysta fönster. Men själv är hon ute. Hon flyr från mat och kilon. Musiken dunkar troget i hennes öron. Trumslagen jagar bort alla demoner, tillbaka ut i natten.
Glömskans barmhärtiga dimma kommer. Tankarna blir sövda ett tag. Frid.

Jag är trött på att finnas, trött på att ingen bryr sig.
Jag är trött på att gråta, trött på alla tårar.

Snön ligger i vita drivor på marken och letar sig in i skorna.
Men hon bryr sig inte, utan går utan att vara på väg någonstans. Hon har ingenstans att vara. Utlämnad till mörkret.
Skorna kippar. Svarta fläckar dansar framför hennes ögon, hon är så trött.
Men så fort hon stannar så kommer de obehagliga tankarna.
De sammlas runt henne, hånar henne för sin lathet. Hon orkar inte längre stå emot, hon vill släppa taget och falla handlöst bakåt. Varför ser ingen henne? Det är ju ett rop på hjälp
"

har kollat igenom min dator lite och då hittade jag den här texten, jag skrev den 2006 och det är bara en av många desperata försök. .

Kommentarer


Kommentera inlägget här: