jag vill vara så förbannat kär så det nästan kryper i huden och att varje andetag utan beröring nästan gör ont. så kär att en minut känns som en evighet och att framtiden som speglas i den andras ögon inte längre skrämmer mig. jag vill vara en av dem som har förspel på tunnelbanan samtidigt som de försöker äta ut varandras ansikten. 

just nu mår jag mest illa av allt det där.

ph: content