Du säger att det skulle vara fint att träffas igen och se vart det leder. Kanske titta på film eller ta en fika tillsammans - det var ju så länge sen vi sågs. Jag vet vart det skulle leda och jag vet att jag inte vill dit igen.
Du säger att jag är sötare när jag ler och att det där bekymmervecket i pannan kan fastna. Och det skulle ju vara alldeles för tidigt att få rynkor redan nu. Jag har lust att be dig dra åt helvete, men hur mycket jag än vill är det nånting som stoppar mig. Ibland brukar jag tänka på hur det kunde ha blivit, men det var för mycket dramatik runt oss och vi har haft våran tid.