Ibland brukar jag tänka tillbaka på min barndom och det har alltid funnits en speciell person som har vaktat varje steg jag har tagit. Den där jäveln som alltid har kontrollerat att min tandborste har varit blöt så jag inte skulle kunna fuska med tandborstningen, han som mordhotade mig för att jag tog den sista mjölken och ställde in paketet i kylen igen. Skithuvudet som gav mig ett SO-arbete för att jag skulle höja mitt betyg, Röven som tacklade av mig från gungan när han skulle ge mig fart. Losern som införskaffade regler för hur man skulle skicka drickan vid matbordet, han som lärde mig hur man skulle behandla människor som var dumma. Cp't som alltid fanns där och lagade snabbmakaroner när jag höll på att avlida av hunger, Fanskapet som hällde cola i mitt hår för att jag glömde låsa toadörren. Den älskade jäveln är min bror och jag tycker faktiskt om honom väldigt mycket och det känns bra att veta att man aldrig kommer bli av med människor som han.