jag förstår inte att det är sant. du drar dig fram med långsamma steg ute i snön. ibland kräks du. jag vet inte om du lider av det, men det gör jag. du får smärtstillande för det finns ingenting annat man kan göra. jag kommer sakna dig. alldeles för mycket. fem barn är vad du kommer lämna och det finns ingenting vi kan göra åt det. det har gått alldeles för långt. hur jag kommer hantera det vet jag inte eftersom att jag knappt kan hantera det nu. du har alltid funnits där och väntat på att man ska komma hem och så fort man kommer innanför dörren så springer du fram och viftar på din svans, men världens sötaste bruna ögon. det gör så jävla ont i hjärtat när jag tänker på att det här kan vara mina sista dagar med dig. jag kommer verkligen att sakna dig men jag kommer leva varje dag som om du var vid min sida. jag älskar dig enormt mycket och jag kommer aldrig att släppa dig helt.
Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juni 2014
- Januari 2014
- September 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- Januari 2008
- December 2007
- November 2007
- Oktober 2007
- September 2007
- Augusti 2007
- Juli 2007
- Juni 2007