känns som att var igår jag såg ditt fina ansikte. du gav mig en kram och frågade hur jag mådde, jag minns att jag hade bråttom till någon meninglös lektion, så jag svarade lite nochalant att allt var bra.
jag vill hålla om dig igen och aldrig släppa taget. be dig berätta om allt som svävar runt i ditt huvud och ta del av allt som besvärar dig. jag vill ringa dig så du kan berätta om din dag, precis som förr. ta del av din smärta och berätta för dig hur stor del i mig som tillhör dig. en sista chans att få tala om för dig hur mycket du faktiskt betyder och vilken trygghet du har fått mig att känna. aldrig säga hejdå, bara säga att vi ses igen.
alltid din
alltid min
alltid våran
stora buketter blommor som fyller hela rummet, en romantisk stämning som nästan går att ta på. jag känner att jag mer och mer börjar likna en hopplös romantiker som man ofta ser i filmer. du är så vacker i din vita kostym. ditt hår ser sådär snyggt ofixat och nonchalant ut. du ler åt mig när jag går fel, du tar min hand och leder mig till rätta. jag är så kär i dig. jag vet inte vem du är.
sen vaknar jag upp. din vita kostym finns inte längre och dagens samhälle har ingen aning om vad genuin kärlek betyder. jag vet nog inte heller det. nu ängnar jag mig istället åt att separera ögonfransarna från varandra, i hopp om att någon dag få hålla din hand igen
jag är trött, helt slut och energinivån ligger på minus. strålande sol på andra sidan fönstret men jag har ingen som helst lust att uppleva den. ser världen med samma svarta blick som mitt fjortonåriga jag. det är studenttider och jag kan knappt vänta på att lämna detta inferno jag har befunnit mig i allt för länge. tror fortfarande stenhårt på att det är en övergångsfas.
det här blir garanterat mitt sista "sommarlov" och jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv. ska snart gå till mitt älskade jobb, trots att min kropp befinner sig i strejk. jag sitter ensam hemma och tar mig själv på för stort allvar.
Yiruma klinkar på sitt piano med vana fingrar, varje ton får mig att rysa och någon form av nostalgi omsluter mig som en kall blöt filt. intalar mig själv att den här känslan är bra, att den behövs, även fast jag vet att den som så många gånger förr betyder kaos. mina luftvägar krymper, det liksom täpper till. en bild på hornhinnan får mig att tappa taget om verkligheten. vi befinner oss på lövhagsvägen 27, du var alltid ett stenkast ifrån mig. när blev det så svårt att andas?
jag föreställer mig grindar höga som hus. ett ljus så ljust utan att blända. moln som lägger sig sådär lagom abstrakt och skapar en synvilla om att det befinner sig långt borta. jag är själv men inte ensam. en katt springer förbi men jag är inte säker på att den hör hemma där.
Jag är så glad att jag har hittat dig. En tröstande axel som alltid finns där. Öron som lyssnar, ett sinne som förstår. För du vet exakt. Du har också varit där. Du är jag i ett annat format
i vanlig ordning har jag inga planer på någon som helst framtid. lever primitivt och rensar tårkanalerna i takt med okända gitarriff. ångesdiscot är i full gång och jag tänker, som så många gånger förr, på någon form av verklighet där det här inte finns. vill ha den där blåögda blicken som kan knaggla sig igenom taggtråd och bränna genom betong. det är sånt här som får en att vilja gå tillbaka till gamla vanor, samma simpla sätt att hantera. du växer, jag krymper. en sargad själ söker värme och gemenskap. jag hatar den här staden.
# byt slem med någon som har influensan
# tvätta aldrig händerna
# peta i näsan, på så sätt överförs bakterierna på händerna rakt upp till slemhinnan i näsan
# slicka på dörrhandtag
JAG HAR ETT SUG I KROPPEN EFTER DEN DÄR JÄVLA MÄNNISKAN SOM INTE TYCKS KOLLA ÅT MITT HÅLL. VARFÖR GÖR JAG ALLTID SÅ? HAR FÖRSÖKT ATT DUSCHA BORT DIG MEN DU SOM ÄR SÅ ENVIS HAR LYCKATS STRASSLA IN DIG I MINA CELLER SOM ETT SÄTT ATT SÄGA "FUCK YOU" OCH JAG BLUNDAR BLINT FÖR SANNINGEN. JAG ÄLSKAR DIG OCH DU SKA DÖ.
och vi är fortfarande lika värdelösa när vi sitter framför spegeln och letar efter saker vi faktiskt tycker om. Räknar fräknar på varandras kroppar och intalar varandra om att vi duger till något. jag vill fortfarande döda dig.
går rakt egenom ångestens minfält, faller handlöst bakåt utan att veta om det är någon som kommer ta emot, dricker sju koppar kaffe på morgonen, och gör allt sånt där som man vet att man inte ska göra.
fy vad jag längtar till lördag.
målar väggarna i svart. låter huvudet sväva fritt för några sekunder. tappar bort mig i drömmar om någonting äkta. övertygelsen om övergång spelas på repeat. skavsår. nu får det ta slut.
magen gör uppror under total sinnesförvirring, rör jag på mig kräks jag. för pigg för att stanna hemma, för omotiverad för att gå iväg. skulle vara skönt med respons men i fina lilla sverige ska man bara bry sig om sig själv
På senare tid har jag haft en återkommande tanke, den har verkligen vägrat släppa taget så nu tänkte jag dela med mig av den. Under min aktiva tid på Playahead fanns det hela tiden nya "Fina flickor.."-team som man kunde gå med i, tex. "Fina flickor röker inte", "Fina flickor spottar inte", "Fina flickor ligger inte på första daten", "Fina flickor skiter inte" etc etc. Jag, personligen har gjort alla dessa saker MINST en gång och detta tog naturligtvis hårt på min tonårssjäl - jag klassades inte som en "fin flicka", buhu.
Så, nu till det viktiga. "Fina flickor"-idealet säger att kvinnor ska vara sexiga och locka till sig mannen, men man ska fan inte släppa till, för om man gör det, då blir killen ointresserad. "Fina flickor" ligger inte. "Fina flickor" är sjukt asexuella. Och om det nu råkar vara så att man faktiskt är i ett förhållande och det är okej att släppa till, då blundar "fina flickor" och tänker vädret, som ett sätt att hylla det viktorianska sexualidealet.
Det handlar inte om att han ska vilja ha dig. Det handlar om att du ska vilja ha honom. En fin flicka går inte hem med någon på första daten, varför inte då? Jo, för då blir man kallad "slampa" av väninnorna. Men varför, mina damer, varför måste vi tracka ner på varandra? Vad hände med den kvinnliga solidariteten? Jag har hittills aldrig i mitt artonåriga liv mött någon kille som stödjer "fina flickor går inte hem med en kille första kvällen". Det är bara ett sätt för kvinnor att klanka ner på andra kvinnor som är öppna med sin sexualtitet. Män gillar tjejer som är öppna med sin sexualitet, självklart finns det undantag, men vem vill ha en man som är emot ens sexualitet?
Så alla tjejer all over the world, sluta låta era väninnor styra över erat sexliv, ha sex när du vill, var öppen med din sexualitet och SEXA MER!
han ler mot henne och den där pirrande känslan som hon har fått beskriven för sig i kärleksfilmer sträcker sig ut i hela hennes kropp. det kanske bara är inbillning - men när han rör vid hennes hud, så stannar hela hennes värld. Det är så dumt, det vet hon mycket väl. osV.
Läser Hemsöborna av herr Strindberg, ingen hitt kan jag lova men man vill ju ogärna argumentera mot skolans regler. Stötte på ett rätt kul ord - hivspel, det är egentligen nån lyftgrej men det blir ganska kul när man tänker på dagens använding av ordet hiv.
tänk er; hivspel - nutidens ryska roulette. fem män står uppradade, en har hiv, man måste ligga med en.
Det går förvisso inte lika fort att dö av hiv som av en pistol men man blir lika överraskad varje gång.
Iförrgår förlorade jag en auktion på Tradera som jag överlägset hade makten över. 30 minuter innan den skulle avslutas dog vårat internet. Är det inte typiskt? Jag som verkligen hade kollat till den dagligen för att se till att jag var högstbjudande så kommer det nån annan rackare och feglirar i sista minuten.
Har inte varit lätt att komma över det här men det hjälper att tänka saker som "hon passar nog inget bra i den" & "min g-punkt är säkert större än hennes".
Vet inte riktigt vart jag ska börja. SD vann skolvalet i Vallentuna Gymnasium. Behöver jag säga att jag skäms så otroligt mycket att jag knappt vill visa mig utanför/i/brevid i min skola? Herregud, vad är det för obildade idioter som är så pass okunniga att de röstar på Sveriges motsvarighet till Hitlers Nationalsocialistiska arbetarparti? Varenda cell i min kropp skriker att det här är fel och jag mår illa av att tänka på alla som röstade på SD för att "det är kul". Vad exakt är det som är KUL med att rösta bort folk ur samhället?
Det är sånt här som får mig att undra varför man slutade med lobotomi.
idag fångade jag en mygga som jag mosade mellan fingrarna. egentligen är jag småskraj för allt som flyger men idag fick det stackars flygfät ordentligt med däng. det är sånt som får mig att fundera, varför är jag inte så modig hela tiden? nu är kanske inte myggmoserier det bästa sättet att visa sig modig på, men fortfarande.
Sitter dessutom på nålar och väntar på att mobilen ska vibrera, känner mig som fjorton igen. Är inte ens speciellt intresserad men nånting med det hela gör det enormt attraktivt. what's up med det liksom?
jag tror att jag behöver sova mer och tänka mindre.
bilden är helt orelevant, men den ger er en inblick i vad jag gör på lektionerna. amen.
