Rastlös och orklös. Ingenting lockar. Det är fredag och jag är ledig. Vill vara sysselsatt men fantasin står blixtstilla. Hjärnaktiviteten är på off. Borde plugga men motivationen har tagit ledigt för ett tag.
Dessutom, vem pluggar på en fredag?
Jag vill sitta ute och rita, men jag vet inte vad. Status och slutsats: apatisk.
Bra på att vara själv men usel på att vara ensam.
Känslostorm. Hatar ordet men finner inget annat. Slåss mot livet, jag ligger i underläge. Slagsmålet jag aldrig kan vinna. Så känns det ibland.
En känsla av ångest och oro i magen. Den äter sig upp i mitt bröst och jag försöker stoppa. "Nej, inte längre nu".
Det är okej, bejaka känslan. Finn ro, känn efter i kroppen. Hur känns det, är det verkligen en korrekt bedömning utav min hjärna att känna ångest nu?
Svaret är alltid nej.