nu är det höst och jag väntar med spänning på den, mer eller mindre, obligatoriska höstdepressionen. kanske är jag redan på god väg in i den, men sånt där märken man (jag) inte förrän efteråt.
och du skriker på inifrån ditt rum, det gör mig helt galen men du verkar trivas ganska bra. Mot alla odds liksom