stora buketter blommor som fyller hela rummet, en romantisk stämning som nästan går att ta på. jag känner att jag mer och mer börjar likna en hopplös romantiker som man ofta ser i filmer. du är så vacker i din vita kostym. ditt hår ser sådär snyggt ofixat och nonchalant ut. du ler åt mig när jag går fel, du tar min hand och leder mig till rätta. jag är så kär i dig. jag vet inte vem du är.

sen vaknar jag upp. din vita kostym finns inte längre och dagens samhälle har ingen aning om vad genuin kärlek betyder. jag vet nog inte heller det. nu ängnar jag mig istället åt att separera ögonfransarna från varandra, i hopp om att någon dag få hålla din hand igen