igår var jag sönder. idag befann jag mig i en dimma av lugnande. ett sug efter mer, en längtan efter eufori och en sådan tystnad som bara går att finna långt ner. det är svart och det finns bara en väg att gå. vad är det som händer egentligen? en dröm om någonting annat och fan vad jag är trött på det här.