jennysho†line

tom ibland

jag föreställer mig grindar höga som hus. ett ljus så ljust utan att blända. moln som lägger sig sådär lagom abstrakt och skapar en synvilla om att det befinner sig långt borta. jag är själv men inte ensam. en katt springer förbi men jag är inte säker på att den hör hemma där.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: