dagar som denna får mig att tänka på våran oskyldiga romans i början på sommaren. ingen av oss visste hur vi skulle hälsa på varandra efter långa nätter framför msn, men den där pirrande känslan var alltid på plats så fort någon nämnde ditt namn. allt var så hemlighetsfullt och jag tror inte ens att mina kompisar visste om oss. en redig jävla missmatch, kan tyckas. du, (jag skulle nog kalla dig för) en riktig gamer med världens finaste ögon och sen jag, ja, vad var jag egentligen.. MEN SÅKLART slog det mig på tok försent att du verkligen är.. åh..

så nu vill jag önska mig en sak i tidig födelsedagspresent; kan jag sluta vara så förbannat efterklok och sluta slå knock-out på mig själv?