att du bara var en parantes i mitt liv som man successivt kunde bryta ner bit för bit tills de rytmiska andetagen på nått sätt har upphört att existera. Jag lät mig själv falla och lämnade öppet mål för dig. Hatar dig, älskar dig. Skillnaden är hårfin.
Vill slänga en symbolisk klippa över dig, sen ska jag busa till det sådär som du gillar och kanske smälla till dig i huvudet med en fet jävla makrill.